började min morgon i vanlig ordning med kaffekoppen såder halvt vaken med telefonen i örat. ringde erica eftersom jag hört av lena att hon var på hemväg från en långkörning. surrade på som vanligt med lite suckar och gnäll som man alltid har på morgonen tills erica börjar skrika i luren "helvetes, helvetes, helvetes, NIIINA ring 112" & sen tog samtalet slut... hörde på rösten att hon trodde verkligen att det skulle gå Riktigt åt helvete.
Försökte andas och sakligt ringa 112 utan att bli för hysterisk. Ringer upp erica gång på gång. Inget svar... Nu kom mina -helvetes, helvete..... måste ringa rolf... Ringer X antal gånger, såklart svarar ingen när dem behöver. Ringer Catja för jag måste ju prata med nån så jag håller mig lugn...inget svar. Ringer pappa...-"erica har kört åt helvete med taxin sen vet jag inge mer"
pappa: -" hojj, helvetes helvete.(kommer på sig själv)..nej, men nina de har Säkert gått bra, andas nu, ta inte ut något i förskott (hör hur han också andas)"

för alla vet hur Bra jag hanterar krissituationer, -inte alls. tacka fan för mina cigaretter som håller andningen någorlunda i skick.
fick tillslut tag i rolfs sambo och efter en liten stund kommer ett sms från pappa som pratat me ericas chef, det vart inga allvarliga skador. pusta ut, varva ner, andas.

otroligt mycket konstiga tanker som hinner rinna genom huvet när paniken stiger...
men tack & lov så hade Erica Änglavakt och tacka fan för att vi är korta krakar här uppe :)

vi behöver små väckarklockor så vi kommer ihåg att vi ska vara rädda om varandra, men nästa gång kan de gärna bli nått mindre.... huff. sen som sammanfattning av det hela så ser vi ju att ingen här uppe har något vidare ordföråd heller :P