Nu sover mammas HJÄRTA : ´(

Nu har mammas gossigasnuttiplutt - hjärta ((ja jag vet att de ser överdrivet ut men de ÄR Faktiskt så.)) Fått somna in. Hans allergier blev bara värre & värre & efter att verkligen ha försökt ALLT vad gäller foder, alger, mineraler, immunförstärkare, allergivaccinering & schampon hit & dit me tjära osv utan minsta förbättring kändes de mest rättvist mot gossen att han slapp lida längre. Även om mitt EGO mer än en gång ändrade de beslutet, för hur ska JAG kunna leva utan mitt hjärta som jag helt ärligt Älskade mest av allt på denna jord?? Det går ju inte! Men de ska gå & de kommer gå för jag kan fan inte ha en hund som lider dygnet runt för att jag inte klarar av att låta han somna... så jag har tagit ett realistiskt & rättvisst (&HEMSKT) beslut och i förra fredagen somnade han in min hjärtevän.

Det blev en jättefin dag vi fick tillsammans, när jag tänker tillbaka på de då blir jag ändå varm i kroppen :)
Gossens bästisar Erica & Lena & Moffa kom på morgonbesök **tjio* för alla ville ju bara lekas och kramas o gosas me mig nu mitt i allt. kan ju inte bli bättre än full uppmärksamhet från alla håll o kanter :):) Ännu mera taggad o lycklig gosse när han ser att alla ska me ut OCH leeeka
!! Wiiii kan inte bli roligare i hans värld, perfekt.
På golfbanan njöt han då som fisken i vattnet,,tjjjiiiihooo o hopp o studds och lektanter som bara liksom stod och väntade på honom, mittpunkten.  & de bästa av allt var att gosse fick bestämma Allt o då blire bara Kaaampa Järnet. Haha. Skulle inte ha med nå tjorvig tjurig lydnad idag inte, allt ska bara va lycka, de blev de också för lillhjärtat.

Han var hur lugn som helst efter lekracet på golfen o på klockrent humör dessutom när vi kom till vet.
Men mamma ville ändå att han skulle få den lugnande sprutan först så att de absolut inte går nå Fel.
Han fick den och en gosigfilt o mysa på. (såklart m matte snorandes i örat) legade väl en halvtimme??
Sen kom vet och gav de sista giftet (huu) ...så var han borta min älskade vän. Lyckades hålla mig från att bli hysterisk tror jag, säkert nåt tjut kom de väl..... men då i stället legade jag nog alltför länge och ville aldrig släppa min bebis, de var ju sista gången jag får krama de där Jättehuvet, sniffa på de där luddiga nalleöronen, pussa på den pluttiga lillestornäsan......och absolut sista gången jag kunde borra in hela mig i pälsen på han o krama ihjäl han när jag varit ledsen... de där är några bitar som gör att paniken stiger för de gör HELVETES ont att missta den du står närmast. Som du vet står vid din sida vad som än händer, hur arg el sur du än är, för matte är ju bäst :)

nu har de gått en vecka... är i min lilla bubbla med mitt lilla nätverk som håller mig vid liv. underbara.
robbe & tomas- stackare, men tycker ändå ni gjorde de bra som höll mig från att gräva ner mig den första värsta dan :)
Lena & Erica STÖRST tack till er, hade aldrig fixat de så bra utan er. & att ni sen håller mig igång efteråt är också GULD värt.
Mamma,Pappa  o jocke SÅKLART....
Linda Larsson- som passar ypperligt att hänga me nu av nån anledning ;) & johan som såg till att jag fick gadda mig nu när jag behövde de som bäst :)
Sandra är den från jobbet som är Bäst, du har då visat dig bra snabbt :)
Catja-Hon ser till att jag får mat i mig nu  & då så jag inte svälter, för då mår man inge bra.


Sen har jag säkert glömt nån gigantiskt. men summerat; tack för att ni finns. Ni är guld.


 &jajaja, jag vet det ÄR bara en HUND. Men inte för någon som förstått hur de riktigt är att ha hund, att ha en bästa vän. finns ingen människa man kan få samma relation me, de garanterar jag.