vad fort saker kan hända... legade igår och tyckte synd om mig själv, dålig dag ni vet extra fet o ful osv.... ALLTID när jag har sådana dagar kommer det lite mer värdsliga saker att bry sig i som får en att känna sig som extra töntig som ens is lägga energi på att deppa över sånt.

en av mina bästa vänner ringer och berättar en riktigt mardrömshistoria från hennes dag. allt gick bra som tur är men då inser jag ju hur löjligt de är att ens bry sig i mina kilon, dem försvinner när dem gör. jag kan inte få bort dem fortare för att jag gnäller. jag har ju det underbart, MED mina celluliter, en underbar unge och världens bästa karl och världens bästa människor omkring mig.
Fan, jag får inte glömma att njuta av det!