Jobbat idag. Av någon anledning kände jag att jag skulle svara i telefonen fast jag stod med kund. (som förälder är man ju Alltid anträffbar när man inte är med sin lilla).
Min mamma som ringer och säger att min farfar är död.
Av min reaktion förstod ju kunden att det inte var ett bra samtal.
Kunde faktiskt inte hålla hur jag än försökte utan tårarna rann. Så där står jag och snyftar och snorar och penslar färg.
Som tur var hade jag en kund som törs vara mig själv med. Ingen förstagångskund som jag ska vara "frisör Nina" med. För hemska tanke, i chocken var det första jag tänkte "meen Nina, du kan ju inte stå med kund och böla! Hur yrkeskicklig är du?"
Vad fasen gör de egentligen? Man kan ju inte styra sånt och jag samlade mig rätt fort.
Min farfar var en krutgubbe utan dess like och var aktiv till sista steget.

Sov gott lilla farfar.