bättre dag idag.

än så länge känns det som en bra dag idag. acke får semester så då kan vi börja hitta på saker. fan vad skönt! blir väl inte allt för långa turer fast jag ändå har ställt in mig helt på att de Är lugnt att flänga tills den 10 aug.
vädret ser lovande ut för mig också, kanske inte behöver bli såå svullen idag. puh.
ska ta och hasa mig ut med lille skötebarnet nu.

varit o rensat lite...

visst, jag kan surra och berätta åt folk hur jag mår. men de är en jävla skillnad på vad man får för svar... om de är "mm...jobbigt... segt.." "äh, de går över, de blir bättre"... ibland hörs de ju till och med att det inte riktigt går in.

men idag fick jag ett givande samtal med mera utbyte, fast man måste nog veta vad saker och ting Egentligen handlar om för att kunna förstå att de faktiskt kommer någonstans ifrån. Ingenting är ju enkelt direkt. Sen är vi ju olika mycket problemlösare allihopa, jag är ju egentligen en som vill lösa allt. Det ska jag göra också, allt går ju, fast inte på ett kick kanske.
(& nej, jag pratar inte om mitt graviditetsdepp nu)

Ska ta o göra ingenting nu. Harebrahej.


jag överdriver inte.

har ju gnällt en hel del över att jag är less på denna Fettomobbning man utsätts för hela tiden.
Har ju också hört att endel tycker att jag överdriver (herregud, jag är ju gravid, jag får ju ta kommentarerna helt enkelt)

Var en snabbrunda på coop igårkväll. På dem minuterna hann jag bli trackad två gånger varav den ena Skriker över halva affären "Meen faaaan vad FET du är!"

Det är svårt att vara en stolt vacker gravid då kan jag säga när man vet att man ser ut som sju svåra år. Sen tror jag att mitt tidigare liv som Tjockis satt sina spår och gör att jag mår ännu sämre av den här kroppshyddan.
Jag har verkligen blivit fixerad vid det här med min vikt, har gått upp kopiöst mycket trots att jag inte tycker att jag syndat så farligt med maten. Men det är bara gilla läget, alla är vi ju olika, jag vet men jag känner mig ändå som ett mobbat barn.

Har pratat med min uppfödare nyss. Deras tik hade blivit VA5 på SSM bruksklass. Fatta hur bra det är, mest troligt är de den tösan som blir mamma åt våran nästa.
Min gosse har de bra där, han har inget nytt hem än så står med sin mamma Rina. Men jag saknar honom så otroligt mycket, mammas Galning. Han har nog häftigast personlighet av alla hundar jag lärt känna. Till och med coolare än Tedsan.


alltså...

jag måste ju göra ett litet inlägg till.. läser man min blogg så tror man ju att jag bara är bitter ser jag.
absolut inte, jag längtar galet mycket att få se vad de är för dåre i magen på mig. jag är peppad på den "näradöden" upplevelse jag räknar med att förlossningen blir bara för att efteråt få känna dem där tokhäftiga känslorna som man nog inte kan förstå fören man får sig en egen knodd. jag längtar att få se acke när han får se bebisen första gången, för jag har alltid tyckt att alla Pappor är så otroligt söta och när de är upp över öronen malliga över sina små..
jag längtar också att få ringa min mamma och säga att hon blivit mormor. stackarn sover med telefonen redan nu.
sedär, jag har alla dem Mamma känslorna jag med, fast jag eg är tuff och inte gillar barn sådär överdrivet mycket.
det blir bara lätt att allt det negativa tar över...


nedräkningar...

ja, idag går vi in i vecka 38+0... alltså mindre än två veckor till BF. Hur töntigt de än låter så känns det långt borta. Speciellt nu när folk pratar om ryssvärme, yuck! jag har riktigt njutit dem här kalla höstliknande dagarna. Till och med jag har kunnat vara ute bland folk utan att förvandlas till en enda stor svettloska.

Typiskt varmt idag när lilltokan fyller år också.
Iaf, den här graviditet har varit otroligt nyttig på sätt och vis. Fan vad jag är imponerad av alla mina vänner som fixat det så bra och utan gnäll. Tänker nu då speciellt på Eggby som dessutom gjort de Två gånger.
Jag kunde aldrig drömma om att de skulle vara såhär. Kan ju bero på att min egen mamma är en stålkvinna utan dess like som alltid har påpekat att de Är ingen sjukdom att vara gravid & har farit fram som en dåre tills ungarna har ploppat ut fast hon dragit på sig 30kgs övervikt.

Nästa nedräkning är lite lättare... 2 dagar kvar för min kära sambo tills han har semester. Känns Så skönt att få sällskap här hemma. Nämner inte honom alltför ofta här på bloggen överhuvudtaget men måste säga att han är Guld värd som försöker ta hand om en tjurig tjockis som ändå "kan själv" hela tiden.

I natt har varit den värsta natten på hela dessa nio månader... skojjar inte. Riktigt panik... Slutade med promenad efter många timmars sovförsök för att få bort allt krypande i kroppen.
Var så trött, så trött så trodde jag skulle tippa ståendes men så fort jag la mig började de krypa överallt...
Nå har inte sovit som folk på alldeles för många veckor och då kan de väl bli såhär...
De är absolut inte så att jag inte ids höra av mig till folk, jag skulle verkligen vilja orka men som de är nu vill jag bara dra täcker över huvet o gömma mig för jag vill verkligen inte smitta folk med min negativa energi.
Jag skriver inte för att gnälla eller för att nån ska tycka synd om mig, för de är verkligen inte synd om mig. Skriver mest för att folk ska veta varför jag är så förbannat osocial med Alla så ingen behöver känna sig träffad för att jag inte hörs av.

Nej nu ska jag väl fundera på att ta mig i duschen eller ta lillgossen Elton på en prom...

alla är lika jäkla dåliga...

många som efterlyst kommentarer i sina bloggar på senaste. kan ju lika gärna göra detsamma, men alla (inkl jag) är lika jäkla dåliga. känns inte lika motiverande me bloggandet då.


konstigt att man blir folkskygg... nej.

tänkte på det... är ju ganska uppenbart att jag inte hör till dem gravida som tycker att de är en fantastisk upplevelse det här med att bära omkring på massa extra kilon. visst, de Är häftigt att de är ett liv i mig, de är häftigt när de sparkar o knölar omkring. Men sparka lite då å så kommer du ut!

Iaf så hinner man ju fasen bara sticka näsan utanför dörren så får man höra hur "STOOOOR" man är. "Är de Verkligen säkert att de bara är EN??" "Borde inte den där komma snart???"
Jag vet att folk inte menar något illa egentligen, men jag vantrivs hemskt i den här kroppen och då är det inte roligt att dagligen höra hur Jävla gigantisk man är...inte när man hört de sisådär 14 ggr om dagen i 4 månader... Har ju iaf lärt mig att jag kommer då inte vara den som fäller såna kommentarer igen.
Sen ser jag att andra gravida bara njuter och myser över att magen växer och syns. Jag önskar att jag kunde känna så.

sen sitter jag inte bara hemma o surar o bara blir fet även om man kan tro de så mkt som jag klagar, försöker faktiskt ta hand om mig på bästa sätt och unna mig saker så jag känner mig lite finare, lite mera som Jag.

Det roligaste är nog ändå att jag har varit en sån som har trott att de är lätt att vara gravid, har aldrig ens tänkt tanken att man skulle känna sig så fången i sin egen kropp (som man absolut inte fattar att de är ens egen, man känner inte igen den!).
Det är väl därför jag fick mig ett så bittert uppvaknande. Sen tror jag faktiskt att mitt fysiska mående gör att jag ogillar de här mer. Har ju inte direkt fungerat som vanliga Nina på ett bra tag.

Morgondagen är väldans oplanerad, jag hoppas bara att de inte blir Föör varmt :) Skulle önska att min karl kunde ha semester o hänga me mig, åka på minisemester osv. Hade ju kunnat åka själv men blir inte ivägsläppt nå mer :P

Nu ska jag ge sömnen en chans till. natti natti :)

full rulle hela dagen.

igår, kickade igång här hemma och röjde lite allmänt. sen kom robbe o sara med deras glada lilla fis förbi och hälsade på :) tror nog både jag och acke hoppas att vi får en såndär lätt liten sak! :)

For sen förbi bror och hämtade lite bebisgrejer, kändes att de börjar vara dags att iaf få hit sängen osv... Efter det bar de av till malmberget på grillkväll och lite schäfermys. Var riktigt skönt att ha fullt upp med aktiviteter hela dagen. Roligaste hade ju varit om alla dagar kunde se ut så :)

Idag har jag iaf bokat in mina naglar. Ska bli så skönt. Man behöver verkligen allt man kan nu för att känna sig som människa :) Kanske inte mina fingrar känns lika mycket som svullna korvar heller.

Nej, nu ska jag se över om jag ska idas sätta igång med något här hemma..

min älskling

kommer inte hem, inte överhuvudtaget. hans operation gick ju bra, men sedan har ju läkningen gått sisådär. Förra fredagen ringde elisabeth och berättade att han kommit på hur man lirkar in foten i tratten och slitit upp hela såret. vid det läget var de osäkert om det skulle gå att få honom att läka alls.
nu har han fått läka med öppet sår och tratt. (förra veckan var han uppe i 15 trasiga trattar). han kör tydligen in huvet i väggen o "skalar" trattarna. man kan ju inte anklaga honom för att vara korkad direkt.
iaf, man kan aldrig garantera att hans fot håller för att vara en arbetande hund... och jag kan inte ha den där gossen som sällskap, då kryper han ur skinnet.
han ska iaf inte behöva avlivas, känns otroligt skönt... Elisabeth har blivit så kär i hans personlighet så jag är inte bekymrad att han hamnar till ett bra ställe. han får bo hos K&E tills de hittar nått annat hem åt honom. Hos någon där han får vara med hela dagarna..
Det är så synd, den här gossen hade kunnat bli vad som helst. E ojjade sig också över foten, "hade han inte haft den hade polisen tagit honom direkt."

så, då vet ni läget. det känns jättebra, för tidigare var jag beredd på avlivning och har gråtit floder här...
kommer komma en ny bebis till vintern som vi förhoppningsvis kan både ställa ut och tävla. Det är ju så roligt nu när A också har sett hur mycket roligt man har med hund.

Nu mera morgonkaffe... 

tid för bloggen...

nu om nångång har jag ju tid för det här märker jag. fast kanske minst vettiga saker att säga nu också då det händer väldigt lite i livet :)
slänger iaf in en bild på min nya gaddning på halsen.

Inte direkt världsklasskvalla på bilden men det får duga! Fick mig en ny telefon av hjärtat igår, tror han försöker göra sin deprimerade sambo lite glad. Inte för det, det är roligt me en ny leksak. Söt var den också, en Xperia Mini.

Hade väl som smått tänkt ta tag i lite "borden" idag... Får se hur det går. Igår blev inte mycket men eftermiddagen blev bra med grillning på brorsans baksida och sen vattenmelon inköp, tokgott!


Jag vill jobba!

Men gör det då, eller hur? Nej, fysiskt pallar jag faktiskt inge mer, alldeles för varmt, blir Tok-svettig direkt. Värmen gör också att ben och fötter o fingrar sväller kopiöst.
Har varit hemma sen i onsdags, idag är jag Riktigt less kan jag säga. Tar mig inte för att göra destomer här hemma heller.
Det är roligare att få komma till jobbet och träffa lite roliga kunder några timmar, då blir man pigg och glad och kan gå hem o få saker gjort.
Blir ju äckligt deprimerad av det här... Plus allt annat som snurrar i skallen nu, lillhjärtat, lillhjärtat, lillhjärtat och så den där jäkla ekonomin.

Nu vill jag ha ut bebisen så jag får nått att göra! Och så jag också kan få uppleva den där omvända anorexin och iaf Tro att jag flyger fram :)
Menmen. Går in i v 36 i morgon så ännu en bit kvar... puh.

Nu ska jag gå och dra täcket över huvet. Jag vet att de är 22 grader varmt och sol men i den här kroppen är det omöjligt att försöka njuta av det.


sådär... då vände det.

igår morse när jag klev upp kändes allt frid o fröjd. Skulle fixa frillan, verkligen en genomfix. Har till och med hunnit få färg på allt medans håret var borta. Riktig mysdag planerad på jobbet. Det är alltid jätteroligt att komma när man själv inte jobbar ;)

Har hunnit få bortgjort massa "borden" i veckan. Den där jäkla kassan är fixad, fasen så skönt det med. En hög mindre med ångest.
Så får jag ett samtal om mitt hjärta. Den lilla token har kommit på hur man får in lille foten i tratten o har då slitet upp allt, stygn... ja, rubbet. Nu börjas det om från noll med läkningen igen. Kanske. För vette fan hur han ska kunna läka när han kommit på det där. Han är för smart för sitt eget bästa :(
Nå... Vi ska inte ge upp än, ska höra vad hans ortoped säger på måndag.

Orkade inte prata om det alls igår och inte nu heller. Nu ska jag se hur de går först... Det slår mig alltid när mina små är sjuka hur otroligt mycket man älskar och behöver dem. Direkt man får sitt lilla ludd i famnen kommer "mammakänslorna" och man vet att man gör allt för dem.

nej nu kanske jag ska göra nått åt slagfältet här hemma.

då vet ni varför jag är ännu mindre social än jag varit på senaste...