jag är tillbaka!?

vi får väl se, jag gillar ju och blogga. Om jag nu kommer igång och det här inte bara bli ett "ströinlägg" och jag sen låter den vila igen. Har ju haft hyffsat många fasta läsare, få se hur många som är kvar ;)

Har ju hänt alldeles Föööör mycket sen jag bloggat sist känner jag. Går ju inte att summera ens för jag missar nog ändå hälften. Iaf, dem två största; Jag har blivit FRU Nånting, har inte bestämt mig (oss) för vad vi ska heta än. Min tjurskalle till Äkta make kan nog inte tänka sig att byta så varför ska jag vara bättre? Tss nej. Då gillar ju jag att köra 3åringstänket "om inte du tycker att mitt duger att byta till så duger då fan inte ditt åt mig". Haha. Inte för att vi diskuterat ämnet egentligen, bryr mig inte heller. Det är ju faktiskt bara ett namn. & Sjöholm har ju fungerat ypperligt i snart 26 år så det fungerar säkert i 26 till om jag nu lever så länge.

I alla fall, i stora drag så blev vårat bröllop Precis som jag ville ha det. Jag fick göra allt själv. Kontrollbehov som heter duga. Men det gick som smort, var absolut inte sönderstressad eller nervös och hade världens bästa hjälpredor som jobbade som tokar hela veckan!

Jag ska bara ge EN eloge sen tänker jag inte nämna någon mer för att ingen ska känna sig glömd. (för all hjälp var verkligen guld värd! Många bäckar små....)

I alla fall, EMMA (ume-emma, inte för att jag har fler emmor). Den enda av alla 84 personer som tänkte på att min underbara mamma inte skulle behöva jobba ihjäl sig ensam Dagen Efter. Tusentusentack!

Jag skulle hugga skurhinken själv men min mor förbjöd mig "om jag så ska skura tills det är natt så kommer du inte dit!!"

Gifta sig var galet roligt och inte alls Så jobbigt som man säkert tror men ska det fungera och du inte ska bränna ut dig själv på kuppen så se till att ha ett rejält nätverk med vänner som inte är rädd för att hjälpa till. Det visade ju sig nu att vi har helt underbara människor omkring oss.

Okej, färdigbabblat om det. Min älskade tokunge har ju hunnit bli 1 år också! Säger som alla andra mammor; SJUKT! Man hinner verkligen inte med. Min lilla lilla bebis som alldeles nyss var som en liten råtta! Utvecklingen går galet fort och det händer så mycket nytt att man inte hinner reflektera över allt. Jag försöker verkligen bara hänga med och njuta. För de är ju galet roligt, man är aldrig ensam och har verkligen aldrig tråkigt. Det härligaste i veckan var när jag kom hem från jobbet och lillis kommer Springande ut i hallen med armarna utslagna, klappar händerna omvartannat med världens största leende och kastar sig runt halsen och ger mig en Puss på munnen och vägrar sen släppa taget. Vilken kärlek. Jag förstår nu att "klockorna kan ticka" för endel även om jag aldrig hann känna det.

Nej, jag bjussar på lite bilder och sen avrundar jag. Jag är för ostrukturerad och förvirrad för att få någon Röd Tråd i mina inlägg just nu känner jag.

Mina underbara föräldrar och storebröder! (dem växer inte på trän har vi fått se)

Min egen lilla familj på 1 års foto hos Johanna (Profoto)

Välkommen tillbaka!? ;)

skulle vara mycket uppskattat om du började blogga igen! för det är ju sånt vi gör, vi är med varandra, sen läser vi det i varandras bloggar (att vi har varit med varandra) hehe =)Skämtåsido. Kul med ett inlägg, som jag väntat! Hoppas ni får det kul imorgon, ta gärna foto på outfiten!

Men äntligen... den som väntar på nåt.. =)

åh vad kul med nya inlägg här :) men jag håller med dig, man har inte tid eller koncentration till att hålla bloggen i liv! jag försöker tappert, men det blir inte många inlägg direkt.

och vad kul med en eloge :D men att hjälpa till med städningen var bara något självklart för mig. speciellt eftersom vi fick bo hos dem och att dom hade wille. skulle känna mig som en gris om jag hade legat kvar och slöat när hon åkte iväg och städade! :)



såg att du ringde i torsdags, men jag var med ante på sjukhuset så därför jag inte svarade! och ikväll ska ju ni på bröllop, så vi prövar igen i morgon kanske? :)